startsidan :: guldstjärnor :: reportage :: arkiv :: vad är barhäng?


En populär fransman i New York

[2008-08-13] Råkar du befinna dig i The Big Apple och är sugen på att besöka en skön bar och restaurang så har jag ett tips på ett ställe som är väl värt ett besök.

Stället heter Pastis och är en fransk restaurang som ligger på Manhattan i ett område som heter Meatpacking District. Stället hittar du i hörnan av 9:e avenyn och 12:e gatan.

En härligt stökig barPastis
Pastis är populärt. Mycket populärt. Vi var där en tisdag kl halv nio och fick vänta i över en timme på att få ett bord. Men det gjorde verkligen ingenting eftersom vi då fick tid till att hänga i den härligt stökiga baren och ta några glas. I baren är det fullt av högljudda och trendmedvetna New Yorkare som kommit för att ta ett järn efter jobbet eller äta middag med dejten. Ljudnivån och trängselfaktorn är alltså hög, men det är också en del av ställets charm.

Ganska dyrt men ändå prisvärt
Ett glas vin kostar mellan 8-12 dollars och en öl får du betala 6-7 $ för. Tänk på att dricks inte är inräknad i priset. Normalt lägger man 15-20 % i dricks vid restaurangbesök i New York, missar du detta riskerar du att få en utskällning. Stället hör inte till stans billigaste, men känns ändå prisvärt. När det gäller maten så är den tillagad med de bästa råvarorna och smakar superbt. Priset för en huvudrätt ligger mellan 20 och 34 dollars. Om du känner för att gå vidare är Meatpacking District ett bra område för den partysugne då det finns gott om barer och klubbar i området.

Fredrik - Din barhängare i New York


Slaget om Götgatan
- Dyblöt kamp på Stockholms bartätaste gata
[2008-01-31] Vad är egentligen det ultimata mandomsprovet? Stockholm maraton? Knappast! Vasaloppet? Skulle inte tro det! Om du vill testa dina gränser till det yttersta ska du genomföra en Götgatan Open! Efter stenhårda fystester ute på Bosön hade vi gallrat fram åtta av stans törstigaste och dumdristigaste barhängare för en resa som vi sent skulle glömma. Trots grava minnesluckor har vi gjort vårt bästa för att rekognosera kvällens förlopp…Härlig stämning!

Startskottet gick kl. 18 på det gamla sunkstället Papagallo, i enlighet med reglerna, längst ner på Götgatsbacken. Här gick snacket om vad som egentligen var den bästa uppladdningen inför en sådan här drabbning. Ett par av oss hade laddad upp med en rejäl bakfylla, några hade tagit en stänkare innan matchstart och resten hade satsat på höghöjdsträning i Schweiz.

Biff till middag på Beefeater
Efter den första maltläsken stegade vi in På Beefeater Inn för att få lite mat i magen. De flesta satsade på kött med flottiga såser för att få en stadig bas att stå på. Ett par (över)modiga deltagare tog in två öl till maten, vilket skulle visa sig ödesdigert för vissa…

Uppför Götgatsbacken i vansinnestempoPatrik, Björn och Fredrik
Nu drog det i gång på allvar. Det var tuffa regler som gällde. Om en deltagare drack upp ölen, var de övriga tvungna att dricka upp inom fem minuter. Detta utnyttjades av öl-haren Marcus som hade fått ett wildcard strax innan matchstart. Han satte hela startfältet på prov när han svepte ölen på de tre följande ställena. Redan här började några av oss fundera på vad vi givit oss in på. David (som var en av dem som tog en extra öl till maten) gjorde en storstilad sorti genom att lägga en rejäl pizza mitt på Götgatsbacken. Marcus som hade dragit igång detta vansinnestempo hoppade självmant av lagom till S:t Patricks och behövde därmed inte ta konsekvenserna av sin taktik.

Patrik vann efter suddig avslutningDen värdiga vinnaren Patrik
Efter detta börjar det bli lite suddigt… Öl nr. 6, 7, 8 och 9 passerade snabbt i revy utan att vi riktigt har koll på läget. Väl nere På Hotell Malmen var både Fredrik, Grant och Quintin färdiga för magpumpning och kastade in handduken. Kvar i racet när vi gick till Bar 54 var bara Björn, Patrik och Robert. Men även denna närmast omänskliga trio började se bleka ut. På ren och skär vilja pinade de i sig bira nr. 11. Efter detta var det bara Patrik som fortsatte på Götgatan. Robert och Björn diskades efter att ha avvikit till andra stadsdelar. Vi gratulerar Patrik till vinsten, och hoppas att vi får chansen att skicka honom till Maria Pol 2008!

Här har ni lite osköna drinkarbilder! Känsliga personer varnas…

Fredrik & Björn


   


Stockholms 5 bästa barer
Sedan 2001 har vi tillsammans med våra homiesar granskat Stockholms barmark i jakt på lite skönt fredagsskoj. Över 40 barer har passerat revy genom åren, och nu har vi äntligen sammanställt en lista över våra fem favobarer. Håll till godo!

1. Grill - Kungen av Drottninggatan
Krogkungen Melker Andersson vet hur en slipsten ska dras. Grill regerar inte baraGrill på Drottninggatan, utan tar tungviktstiteln som hela stans bästa bar. Stället har varit en klar favorit bland barhängarna. Å det är inte konstigt med tanke på ställets klockrena bar och lounge.
Pris för en öl: 47 kr.
Publik i baren: Stilsäkra Vasastadsbor.
Adress:
Drottninggatan 89.
Öppettider: 17-01.

2. Cliff Barnes - Långt i från en loser
Stället som fått sitt namn av den ständiga losern i Dallas är långt i från enCliff Barnes förlorare när det gäller barhäng. Ett säkert vårtecken är när Cliffan spikar upp sin underbara utebar på den lummiga bakgården. När skymningen fallit går vi in och partar vidare i baren där Stockholms trevligaste personal huserar. Respekt!
Pris för en öl: 47 kr.
Publik i baren:  Törstiga partydjur.
Adress: Norrtullsgatan 45.
Öppettider: 17-01.

3. Snaps - Kul både inne och ute
Är det en fin sommardag och du är ölsugen, vill lyssna på lite sköna vax ochSnaps samtidigt spana på folk så ska du ta tricken till Medis och besöka Snaps. Se bara till att vara i tid om du vill få ett bord. Å glöm för all del inte dansskorna, inomhus har du chansen att visa upp dina nya moves på dansgolvet i källaren!
Pris för en öl:
48 kr.
Publik i baren:  Stureplanare och Söderkisar möts i baren.
Adress: Götgatan 48.
Öppettider: 17-03.

4. Mosebacketerassen - Vilken höjdare
När man stegar upp till Mosebacke Etablissement på Söders höjder och blickar utMosebacke över Stockholm med en kall öl i handen så undrar man hur någon bar ska kunna bräcka detta. Mosebacketerassen har inte bara en grym utsikt utan ståtar även med tre utebarer där man tjackar bärsen för strax under 50-lappen. Glöm inte solglajjerna!
Pris för en öl:
Ca 50 kr.
Publik i baren: Gamla som unga Söderbor.
Adress: Mosebacke torg 3.
Öppettider: 17-02.

5. Mården - Drinkexperterna
Är du trött på klåpare i baren som inte ens fixar en gin & tonic? Då kan viMården rekommendera dig att besöka Mården som ligger inne med riktig spetskompetens i baren och stans kanske intressantaste drinklista. Stället är nyrenoverat, vilket inneburit en rejäl förlängning av bardisken. Check it out!
Pris för en öl:
Ca 50 kr.
Publik i baren:  Hipp, men avslappnat innerstadshäng.
Adress: Tulegatan 24.
Öppettider: 17-01.

Fredrik


Drinktips från Mården

[2006-10-12] Mården har en av stans ambitiösaste drinklista, och ett säkert val om du tröttnat på Gin Tonics och Vodka Cola. Vi traskade förbi stället härom kvällen och testade lite av utbudet.

Drink nr 1
Först ut i testet var cocktailen Strawberry (Xanté, jordgubbslikör, färskaPetra jordgubbar, citron och socker). Om du gillar söta fruktdrinkar så är detta något vi kan rekommendera. Har en fräsch jordgubbssmak, men sockret på glasets kant gör att den blir lite väl söt.

Drink nr 2
Efter den söta Strawberry testade vi Grape-Chocolate Martini (Absolut Ruby, Campari, grapefruktjuice, chokladsås, citron och socker) som har en mycket surare smak. Klart intressant blandning av ingredienser, grapejuicen funkar väldigt bra med chokladsåsen. Rekommenderas.

Drink nr 3
Sen kom kvällens bottennapp, Peachy (Havana Club añejo reserva, Apricot Brandy, citron och socker). Det är oklart vad som det är som pajar den här drinken, om det är romen eller om det är aprikoslikören, men god är den inte...

Drink nr 4
DrinkarMen kvällen avslutades med en riktig höjdarcocktail. Sour Apple Martini (Absolut Vodka, äpplelikör, färskpressad citron och socker) är helt klart smaskens. Förmodligen är det äpplelikören som gör susen. Testa den!

Drinkpriser
Samtliga drinkar kostar 91 kr för en fyra, och 121 kr för en sexa. Alltså inte jättebilligt, men känns klart prisvärt. Mården hittar du på Tulegatan 24 (i hörnet av Tulegatan/Surbrunnsgatan).

Din drinktestare Fredrik


A tribute to "Rederiet"

[2005-11-13] Torsdagen den 18:e april 2002 sändes det absolut sista avsnittet av Rederiet i SVT och Freja hade kastat loss från Stadsgårn för sista gången. Efter allt som det magnifika fartyget varit med om, all historia som satt i dess väggar och efter alla fina stunder vi fått genom serien så gjorde det ont i hjärtat när hon till slut fick mönstra av. Min och Fredriks favoritsåpa lades ner.

Så inte var jag sen att nappa på tillfället att följa med på bjudresa med företaget för att gå på historisk mark. Tyvärr visade det sig att vi skulle åka med Vikings Cinderella och inte med Birka, men det gjorde inget för en gammal historiker som mig. Viking har också bidragit till de spännande avsnitten. Vem minns inte de dramatiska avsnitten när Rebecca Dahléns kille Ola (spelad av Mikael Persbrandt) satte eld på Freja när hon låg i docka för renovering. Den skarpsynte (!) såg att det var en röd båt och inte en vit i bakgrunden.

 

En hyllning till Rederiet
Det är trots allt ett visst klientel som åker Ålandsbåt, Galne Gunnar-människor om du förstår vad jag menar. Man sitter på bussen enda från landsorten och dricker bärs och skojar med sina vänner. Man har kul helt enkelt. Inne på termi-nalen kan man lätt urskilja vilka som har åkt förut, vilka som är rutinerade och vet hur det går till när man åker till Åland.

Redan när jag klev på båten och letade rätt på min hytt insåg jag vilket flytande fylle-, raggnings- och taxfree eldorado detta var. Hytt på tionde våningen, vilken välsignelse. Skönt att slippa sova i höjd med bildäck och samtidigt få höra propel-leraxelns ständiga nötande "-djing-djing-djing-djing-..." hela natten. Hytten var ganska trevlig för att vara på en ålandsbåt. Två sängar hade den, (skönt då slapp jag dela binge med min ofrivilligt tilldelade hyttkollega, så är det när man åker med jobbet). Utsikten var magnifik. Men mittemot min dörr utspelade sig årets fyllerace med ett halvdussin partyproffs från landet som redan innan båten lagt ut var fullast ombord, den sämsta nattsömnen på länge låg förmodligen framför mig. "Nice tänkte jag, hellre propellerljudet."

Kvällen började i puben, den egentliga anledningen till denna artikel. Det var Barhäng hemma i Stockholm så detta var ett ypperligt tillfälle att göra ännu ett gästspel i en udda bar som vi förmodligen aldrig kommer ta Barhänget till. Baren var varm, rökig och det var redan ganska högljutt. Härligt! Alla var på riktigt bra festhumör. Bärsen gick på rimliga 9 , 32 kronor. Fast det dröjde inte länge förrän en bricka med GTs kom infarande. Sådärja då var man med i matchen. Killen bakom bardisken jobbade flinkt och med en påtaglig vana och stolthet, precis som Joker, hans idol(?). Baren var en sådan där lång halvcirkel med gott om utrymme för ett skönt häng. Men utbudet var sparsmakat, förmodligen för att Galne-Gunnartyperna inte har ett bredare spektrum än "-Hörru, en stor stark" eller "-En GT tack".

Kvällen rullade på bra, vi dansade till ett tjejrockband och hinkade bärs och umgicks. Lite här och där såg man folk som hade fått lite för mycket att dricka - helt i linje med förväntningarna. Hade elakingen Viggo funnits ombord så hade han haft en del att städa upp. Den sköna stämningen från Barhängen fanns i alla fall där, om än i en annan form än den vi är vana vid. Men vaddå, opretentiöst ska det va.

Tidigt på morgonen dagen efter skulle vi träffa kapten, han skulle visa oss runt på bryggan. Undrar om det var Rolf Dahlén som skulle ta emot oss eller rent av den karismatiske Jussi Toola? Nej då, det visade sig vara en tämligen sammanbiten Georg Lager som till detta tillfälle tagit på sig den tvivelaktigt nöjsamma rollen som fartygs-guide. Han svarade korrekt och monotont på varje fråga vi ställde. Det här hade han gjort förut men det var inget han gillade. Vi fick veta en hel del om hur fartyget använder datorer för den dagliga driften. Mycket intressant. Utsikten var magnifik när man stod längst ut på vingen på bryggan. Här har filmats många scener och sagts många bevingade Dahlén-fraser, tänkte jag för mig själv.

Nåväl, resan tog slut, vi närmade oss Stockholm och Freja hade lagt till för sista gången. Men det gjorde nog inte den här båten, den kommer lämna kajen om några timmar igen. Och lika säkert som att det kommer nya Galne-Gunnars med samma förväntningar i blick som de som stack ut 24 timmar tidigare, lika säkert är det att detta ställe aldrig blir ett föremål för Barhäng.

Robert Trouin - såpahistoriker

 


Completely pished in Glesga!

[2005-08-13] Barhängets korrespondenter Fredrik och Björn reste till Glasgow för att ge Er den slutgiltiga guiden genom stadens barer (och en hel del annat). Det blev på alla sätt en blöt resa...

Barerna
Skottarna hävdar att Glasgow är den stad i Storbritannien med mest antal barerBarhäng i Glasgow per invånare. Vi tror dem. Utbudet av barer imponerar även på en inbiten barhängare. Priserna håller Gröne Jägaren-klass, dvs 20-35 Kr för en pint (56 cl) maltläsk. Internationellt kända märken som Stella Artois, Kronenbourg och Miller ligger något högre i pris än skotsk fulöl såsom Tennants. Ingen förväntar sig dricks och du blir lika avslöjad som en turist med kamera och midjeväska om du lämnar kvar växeln på bardisken. Skottarna ägnar sig inte bara åt ölhävning när de har barhäng. Då och då utövar de även frågesport i baren, s k pubquiz. Alla går stenhårt in för att vinna. Kanske har det att göra med att förstapriset är 500 kr att dricka för i baren...
De flesta barer håller bara öppet fram till midnatt. Vill man fortsätta partajandet efter det, så är det nattklubb som gäller...

Klubbarna
Om det spritter i benen och du inte har dragit i dig för många pints så kan du ta för dig av ett smörgårdsbord fulldukat med nattklubbar. Inträde till klubbarna ligger oftast mellan 40-65 kr. Priserna på rusdrycker är i linje med de i barerna, ibland ännu lägre. Är du partysugen, men har ont om cash kan vi rekommendera The Cube på torsdagar då allt i baren kostar £1 (13:50 kr).
Skottarna lyssnar inte bara på säckpipa, utan hyser även en stor förkärlek till  house/techno musik och ger sig gärna ut på dansgolvet. Ett tips på danshak är The Archers som är en gigantisk klubb i en gammal fabrikslokal där över 3000 The Archers dansgolvpersoner trängs på helgerna. Inte sällan gästas haket av stora DJ’s, som t ex Paul Oakenfold. För att minska risken för briserande trumhinnor rekommenderar vi alla resenärer att packa med öronproppar då ljudnivån var i högsta laget. Oftast stänger klubbarna klockan 3 och då är det dags för svartklubb...

Den mest populära svartklubben heter The Unit och är belägen på okänd adress i en övergiven lokal i hamnområdet. Bortsett från en brist på toaletter så finns allt vad man kan önska sig av en svartklubb på morgonkvisten såsom bar, dansgolv med DJ och suspekta personer utrustade med ett mindre apotek. Stället klappade inte igen förens polisen knackade på dörren vid 8-tiden. Då var det dags för efterfest...

Efterfesterna
Lika självklart som en varmkorv på väg hem efter en utekväll i Stockholm, likaEfterfest!! självklart är det med efterfest i Glasgow när polisen stängt sista svartklubben. Alla glada som har ork kvar får följa med. Väl på plats i lyan bjuds på mer dansvänlig musik och vad som finns kvar i kylskåpet. Man slås av hur tåliga grannarna är då det inte är ovanligt att det partajas en bra bit in på morgonkvisten. Se alltså till att vara utvilad innan du åker till Glasgow, för du får inte mycket sömn medan du är där...

Skottarna
Invånarna i Glasgow är inte bara snåla och bleka, de har också en obegriplig dialekt. Denna grötiga dialekt blir inte lättare att förstå när du dragit i dig 9 pints och den du försöker förstå har druckit det dubbla. Som väl var hade vi tolkhjälp av våra skotska vänner Grant och Craig (kända från Barhäng) som hjälpte oss att få klarhet i rotvälskan. De lärde oss en hel del användbara ord och fraser. Här är ett litet urval.
Våra tolkar i GlasgowI övrigt är skottarna öppna och skojfriska prickar. Och som Ni säkert redan har listat ut är skottarna förtjusta i sin alkohol och ingen tittar snett på dig om det skulle slinka ner en pint för mycket. Till skillnad från Stockholm är det mer regel än undantag att även damerna blaskar på ordentligt. Tjejer, det är alltså fritt fram att borsta på!

Övrigt
Man åker inte till Glasgow för vädret eller matens skull. Att ta med badbyxor till Glasgow är ungefär lika nödvändigt som att ta med flytväst till Saharaöknen. GörMums med Haggis! dig själv en tjänst och ta med vinterjackan oavsett årstid, det är kallt.
Det mesta i matväg serveras med pommes frites, allt från pizza till haggis. Alltså ingen fest för smaklökarna. På tal om Haggis... Smakar bättre än man tror. Ett tips är att inte läsa receptet innan du äter det...
Om maten är rätt kass, så är shoppingen desto bättre. Utbudet är stort och du kan hitta en hel del udda märken. Ett tips är att besöka Buchanan Street där det finns många sköna butiker. Priserna ligger tyvärr i nivå med de i Sverige.
En reavara är dock taxiresorna som ligger på ungefär halva priset jämfört med Stockholm. Men om du tror att du kan hugga en taxi från gatan har du fel, du måste ställa dig i kö vid de taxistolpar som finns och snällt vänta på din tur.
Jubel i Motherwells lagVi kan även rekommendera att ni tar er tid för en eftermiddag med fotboll. Lagen håller visserligen dålig Superettan klass och du kan inte räkna med att få se många klacksparkar men publikens passion är väl värt entréavgiften (ca 250 Kr).



Japp, vi tog med oss kameran! Mycket nöje!




Edra barhängare direkt från Glasgow - Björn & Fredrik


En barhängare i Glasgow

[2005-01-22] Klockan är 11.30. Jag saknar känsel i tandköttet, har akut vätskebrist och det känns som om benen har körts över av en ångvält. Om tre timmar går flyget tillbaka till Stockholm...
 

Men först backar vi bandet 18 timmar. Det är lördag kväll och efter några dagar av intensivt festande som till och med hade knäckt en spritsugen Kicki Danielsson, var det äntligen d-day. Skottarna hade snackat om houseklubben Hed kandi enda sedan jag först bokade min biljett. Runt klockan 19 anländer jag och Grant (känd från barhäng) till Craigs (också känd från barhäng) lägenhet i downtown Glasgow i en bil fullastad med bärs.

Till att börja med sitter jag och mina skotska vänner och ljuger över varsitt sexpack med öl. Ni som träffat killarna vet att de kan dra en del sköna (och barnförbjudna) historier efter några öl... Det dröjer dock inte länge förrän ett helt gäng partysugna skotska damer uppklädda till tänderna dansar in genom dörren. Craig som visade sig vara en rackare på mixerbordet, slänger på lite sköna vax. Stämningen är på topp och jag får gång på gång höra hur jäkla kul det kommer bli. ”It´s gonna be greeeaaat” är en återkommande kommentar. Några bärs senare var det då dags att snöra på sig dansskorna och ge sig ut i Glasgownatten.

Efter 10 minuters promenad är vi där och möts av en fet kö med partysugna skottar. Väl inne så bjuds jag på en kroppsvisitation av en 100-kilos vakt som ser ut att kunna käka småkillar som mig till middag. Nåja, nu hittade han inget knark, så jag kunde traska in.

Väl inne försåg sig alla med en vattenflaska från baren, sen var det bara att köra i gång. För på Hed Kandi krökar man sig inte full, i stället är det ”all about the music”. Kvällen till ära var det den svenska DJ:en Stonebridge som vände vaxen. Måste medge att mina moves på the dancefloor inte var helt uppdaterade, men snart studsade jag runt som alla andra.

Luftfuktigheten är snart uppe i ett par hundra procent och jag är helt j-vla sjöblöt efter några timmars dansande. Jag måste verkligen fått upp farten för flera undrar om jag har några piller att sälja. Å då är det inte magnecyl vi snackar om...

När klockan slår tre och de sista housetonerna har ebbat ut är det dags att traska tillbaka till Craigs lägenhet. Men tro inte att det var läggdags. Väl tillbaka i lyan vevar Craig i gång sina favoritplattor och dansen fortsätter. Inte förrän vid 9-tiden lämnar den sista skotten lägenheten, och jag och Grant kan slagga in på sofforna i vardagsrummet. En låååång natt är över och det är snart dags att återvända till gamla Stockholm...

 



Fredrik – Er barhängare i Glasgow


Formbar är död - Länge leve Vimmel!

[2004-04-26] Anrika Formbar – Vasastans flaggskepp bland barerna runt Odenplan och vår stora barhängsfavorit har tagit ner skylten. Men hav förtröstan, Vimmel bar & restaurang har tagit dess plats. Det blir inte lätt att fylla Formbars kostym, men efter att ha minglat runt bland gratisdrickarna på premiärkvällen, så känns det som att det bådar gott inför framtiden.

Döm om min förvåning när jag sömngångaraktigt en måndagmorgon strosar förbi Formbar och ser att den välkända Formbar-skylten i hörnet Hagagatan/Sur-brunnsgatan är borta, samt att fönsterna är täckta för att förhindra insyn. Jag går fram till dörren för att se om jag kan hitta några ledtrådar. Det enda jag hittar är att det står med liten text att de öppnar till helgen igen. Men vem öppnar vad???

Några dagar senare har det blivit lördag och självklart börjar det rycka i ölhävar-armen. Så varför inte då undersöka vad som har hänt på Hagagatan 4. Sagt och gjort, jag bestämmer möte med mitt sällskap utanför entrén kl 19:30. Som den sanna "kom-alltid-i-tid-fascisten" jag är, så är jag på plats några minuter innan utsatt tid och hinner notera att gamla Formbar numera heter Vimmel och att stället är packat med folk.
Utanför står en dörrvakt (som sedan visar sig jobba i baren) och huttrar. Jag noterar att han efterfrågar inbjudningar av de som vill komma in. Jag stegar fram och frågor om vad som gäller för kvällen. Han berättar att det är öppningfest fram till åtta, men att vi inte skulle behöva vänta tills dess för att komma in.

Väl inne i värmen attackerar jag en av de få luckorna jag kunde hitta baren. Som den rutinerade barhängarräv jag är noterar jag att ingen tycks betala för drickat. Hmmmm... här finns det möjlighet att få dricka gratis, tänker jag! Mycket riktigt här behövdes det inte cash. Härlig start på kvällen!! Tyvärr sprang minuterna i väg fort och vi hann inte med några fler beställningar innan bartendern knäppte på taxametern i baren igen.
Stället var som sagt packat och det märktes att ägarna hade bjudit in många vänner. En skallig kille i baren som gick under namnet "Kulan" verkade basa för stället och var tjenis med de flesta.

Vad tyckte jag då om stället? Kulan & Co har kanske inte gjort några revolutione-rande förändringar i lokalen, lite ny färg på väggarna och nya kuddar i fönstret. Men det gör inte så mycket. Formbars vinnande koncept med en funktionell bar och ett gäng sköna loungestolar funkar ett tag till. Bakom baren fanns det gott om trevliga, uppmärksamma och framför allt kunniga bartendrar. 
Stölpriset på 44 kronor är helt okej, dock var 60 kronor för ett glas vin i det häftigaste laget. Dessutom var det en hel del strul med deras kortläsare, som strulade hela tiden. Men det kan jag blunda för, det var ju trots allt premiär-kvällen.

Vimmel har mycket att leva upp till då Formbar är en av våra stora favoriter och som aldrig gjort oss besvikna när det har vankats barhäng. Det återstår att se om Vimmel kan fortsätta i den här stilen. Men det ser lovande ut...

Betyg:

Fredrik - Er barhängare i Vasastan


Nyckeln till Pandoras ask

[2004-01-15] Det här har jag sett fram emot länge, tänkte jag när jag satt på Arlanda Express. Äntligen ska man få frottera sig i sitt rätta element. Ett fin konjak, lite rysk kaviar och djupt nedsjunken i en Chesterfield fåtölj med en jakttidning. Ryktet hade nått mig att den här loungen skulle vara något alldeles speciellt.

Det var en kall fredagseftermiddag i oktober och jag var tvungen att avvika från månadens Barhäng. Jag och Eva hade lyckats boka in en hösttripp till London just denna dag. 
"-Men vafan", sa jag till Eva, "de skulle ju bara hålla till i vanliga Vasastan". 
Samtidigt tänkte jag, Norrmalm och log. Det måste tillhöra Norrmalm. Jag har alldeles för dålig koll på stadsdelsgränserna. Tåget gungade fram längs motor-vägen i 200, snart var vi framme och snart skulle ryktet besannas. Jag skulle få spendera några timmar i SAS guldlounge på Arlanda.

SAS har den alldeles förträffliga smaken att låta sina presumtivt viktigaste kunder smörja kråset innan de ska sätta sig på flighten som tar dem ut i världen. Här räcker det inte med att ha en trip bokad ner till Jönköping för en affärslunch, ånej, kvinnan i receptionen ber att få se att vi har för dagen giltiga utrikiska biljetter med SAS. Sicken tur sa jag och himlade med ögonen. Vänligt och korrekt ber hon också att få se det där lilla magiska passerkortet från SAS. Guldkortet. Det är det kortet som skiljer de viktiga från de oviktiga, portföljerna från adidasväskorna, aristokraten från pöbeln. Med det kortet öppnar man Pandoras ask. 

Sesam öppna dig
De två skjutdörrarna öppnades framför våra fötter och vi gick världsvant in som om vi alltid brukar ta en sväng förbi här innan vi hoppar på kärran ner till Bryssel och jobbet. Man vill ju inte verka vilsen liksom. Vi såg en ledig soffgrupp och slog oss ner och tittade oss omkring.

Det var ganska ljust i loungen och svalt, kanske rent av lite kallt. Fast det var något som inte stämde, jag kände mig inte riktigt komfortabel.
"-Men var är Chesterfieldfåtöljerna?", sa jag till Eva.
Hon tittade frågande på mig. Det såg ut som om IKEA hade gått löst på inventarierna. Sofforna och stolarna gick i klas-sisk blå och röd IKEA-färg. Säg inte att IKEA inredde folk-hemmet OCH guldloungen på Arlanda? De liknade i alla fall soffan Ängby som jag provsatt vid senaste IKEA-svängen.

Vi gick till baren för att se vad som erbjöds där. Det var som att komma in i någons kök, glasen stod i skåpet och kaffet puttrade i bryggaren. Nu började det likna något. Gör-det-själv-möblerna var som bortblåsta ur huvudet och fokus låg nu mer på fyll-dig-själv. Här fanns en hel del att botanisera bland. Vodka, whiskey, konjak och ett antal olika viner, något för alla smaker. Baren var av help-your-self-karaktär och det gillas, då kan man blanda riktiga busgroggar. Fast vi fastnade för varsitt glas vin, en Lindemann bin 50 i ackompanjemang av lite Creme Bonjour, kex och vindruvor. Värdinnorna pilade omkring och fyllde på där det hade tagit slut. 

Rävjakt
Sjönk ner igen i Ängby där jag satt och insöp atmosfären. Det satt några japaner bredvid oss och tjattrade, hörde en och annan Nokia-finne bryta på finlandssvens-ka. Givetvis fanns också britter och tyskar representerade i loungen, denna met-ropol. Jag lade märke till att ingen brydde sig om sina värdesaker. Man lämnade telefonen, kavaj och dator vid sin plats när man gick till baren. Jag tror att de litar på varandra. De är av samma sort, en familj. "Vi stjäl inte från varandra". På sin höjd köper man upp varandras företag, men aldrig att man tar någons prylar.

Jag kisade lite och drömde mig bort, såg äntligen mina Chesterfield fåtöljer, ljuset från den dunkla belysningen letade sig igenom cigarröken från gentlemännen på väg till en brittisk rävjakt. Sorlet och skratten stördes dock av klapprande hovar. Har de hästar här inne? Jag vaknade upp ur min dvala med ett ryck. Det var en av värdinnorna som svassade förbi, det var hennes foträta klackskor som slog mot parketten. Jag ville nästan säga åt henne att vara lite tyst, det här är ju guld-loungen, liksom.

Vilket enormt sprut
Det var snart dags för oss att gå till gaten så det var lika bra att ta en sväng förbi muggen och lätta på trycket. Där inne var det rent och fint, fast det såg inte ut som italienskt pors-lin, Gustavsberg, haha det har jag också där hemma. Hiss-musik i högtalarna. Eva hade varnat mig för att det är bra tryck i kranarna, jaja sa jag. Splash! Fan också vilket drag. Den sprutade ju värre än grabbarna i Fab 5 efter en hektisk dag med en försvarslös heterokille. Nåväl det torkar, fast det såg ut som om jag hade pinkat på mig. Typiskt!

På vägen tillbaka passade jag på att se vad alla åt och drack och vad det talade om. Många drack vin, ett och annat whis-keyglas stod också på borden. De flesta verkar dock övergå till mineralvatten efter ett tag, kaviaren lyste med sin frånvaro. Det såg ut som de flesta bara längtade hem. De ensamma pratade i telefon eller läste en tabloid. Kontakttagan-det var obefintligt förutom de som redan kände varandra såklart. After all, de kanske bara är vanliga människor som missade sitt barhäng där hemma.

Upplevelsen var snart över, jag hade öppnat Pandoras ask, jag fick se hur guld-loungen på Arlanda ser ut. Nog förväntade jag mig lite mer, eller var förväntnin-garna för högt uppskruvade?! För Pandoras del fanns bara hoppet kvar i asken, riktigt så illa känns det inte för mig. Men jakten efter den bästa loungen går vidare...

Robert Trouin - för dagen flygplatskorrespondent

Övriga reportage:

En populär fransman i New York
Av Fredrik Aglo [2008-08-13]

Slaget om Götgatan
Av Fredrik Aglo och Björn Knip [2008-01-31]

Stockholms fem bästa barer
av Fredrik Aglo [2006-11-26]

Drinktips från Mården
av Fredrik Aglo [2006-10-12]

A tribute to "Rederiet"
av Robert Trouin [2005-11-13]

Completely pished in Glesga
av Fredrik Aglo och Björn Knip [2005-08-13]

En barhängare i Glasgow
av Fredrik Aglo [2005-01-22]

Formbar är död
av Fredrik Aglo [2004-04-26]

SAS guld-lounge, Arlanda
av Robert Trouin [2004-01-15]


[an error occurred while processing this directive]

 

startsidan :: guldstjärnor :: reportage :: arkiv :: vad är barhäng?

© Göran Skytte Entertainments